Jag satte på tvn tidigare under kvällen och upptäckte att minnesstunden för Michael Jackson var i full gång. Stevie Wonder satt vid sin flygel, vaggade på huvudet och skrålade ut något jag inte längre minns vad det var. Trots att jag aldrig var ett Michael Jackson-fan fick det stå på. Michael Jackson var så mytomspunnen, jag kan helt enkelt inte låta bli att läsa det som tidningarna skriver och det som tv visar. Om det råkar komma upp, vill säga. Jag har ingen ork att leta runt efter det.
Minnesstunden ja. Visst höll folk fina tal och visst uppskattades det av många, men jag tyckte mest att det kändes makabert. En kista av guld mitt på scenen som innehöll (eller gjorde den det?) hans döda kropp och detta visades upp för alla människor där och miljontals med människor som såg det hela direktsänt på tv. Och familjen som satt där med svarta solglasögon, vad var det?! Det kändes inte alls riktigt, snarare respektlöst. Och borde inte fler ur familjen uppträtt (Janet?) eller hållit tal där i slutet? Det som verkligen berörde var MJ´s dotter som gick fram till mikrofonen och berättade vilken underbar far hon haft och hur mycket hon älskade honom. När hon började gråta var jag inte långt från tårarna själv. Scheisse vilken modig tjej! Vad är hon, 9-10 år? Och så stå där och tala inför en hel värld. För att klara något sådant måste man vara stark!
Tillägg: Dessutom: Vad var det för jävla stil av folk att hylla MJ´s pappa och prata om vilken sagofamilj de var när hela världen vet om hur Joe Jackson behandlade sin familj?
Minnesstunden ja. Visst höll folk fina tal och visst uppskattades det av många, men jag tyckte mest att det kändes makabert. En kista av guld mitt på scenen som innehöll (eller gjorde den det?) hans döda kropp och detta visades upp för alla människor där och miljontals med människor som såg det hela direktsänt på tv. Och familjen som satt där med svarta solglasögon, vad var det?! Det kändes inte alls riktigt, snarare respektlöst. Och borde inte fler ur familjen uppträtt (Janet?) eller hållit tal där i slutet? Det som verkligen berörde var MJ´s dotter som gick fram till mikrofonen och berättade vilken underbar far hon haft och hur mycket hon älskade honom. När hon började gråta var jag inte långt från tårarna själv. Scheisse vilken modig tjej! Vad är hon, 9-10 år? Och så stå där och tala inför en hel värld. För att klara något sådant måste man vara stark!
Tillägg: Dessutom: Vad var det för jävla stil av folk att hylla MJ´s pappa och prata om vilken sagofamilj de var när hela världen vet om hur Joe Jackson behandlade sin familj?
2 kommentarer:
Paris tal till "pappa" gav mig faktiskt tårar i ögonen..
Anders: Ja, mig med, som jag skrev. Men det var i stort sett det enda som var rörande också. Tyvärr.
Skicka en kommentar